Beh!

Inget internet.

Jag ska flytta.

Will keep in touch though.

Det ligger en vinter över Perth

Divorced men are not bad men

Well, skola. Idag. 5 timmar. Advertising Management.

Ska bli intressant att komma tillbaka till skolan. Hoppas det blir en utmaning. Hoppas Susie inte går samma kurser som jag, småprat och stela leenden känns som något jag absolut inte orkar med en hel termin. För att slippa det är ju alternativet att gå ut med henne, det vet jag inte om jag orkar med heller.

Spring break i Margaret River lockar visserligen lite.

Anyway, tog en promenad längst kusten igår. Lite lagom skönt väder sådär. Funderade mycket. Jag var ensam, med Jamie, Belle och Sebastian visserligen, men dom avbröt inte tankarna. Jag tänkte på ett varmare Australien, ett mysigare Perth och en utmanande termin. Vi får se vad som slår in. Jag tänkte också på en fråga jag fick häromdagen.

Är du stolt/nöjd över den gågna terminen?

Well, jag är ju varken missnöjd eller nöjd och inte heller stolt över mina prestationer men jag tycker inte dom var dåliga heller. Betygen turned out good i vilket fall. Jag är väll i sådanafall mer nöjd över att ha gjort föräldrar stolta och nöjda och att jag faktiskt klarade en termin i Perth jävligt elegant, om jag får säga det själv.

Kommande termin blir det väll att slänga in sig i rollen som presterande igen, här ska människor göras stolta och nöjda. I mångfald.

Är det verkligen Australien jag kommit till?

Senaste veckan har jag levt i en enda stor dimma. Jag letat hus och kollat på film. Imorgon har jag varit hemma i en vecka, det känns som att jag aldrig lämnade. Dock känns det att andra lämnat. Perth är tomt, det ekar högt när det skriks i Scarborough och man får inget svar när man ropar efter vänner i Menora.

Tomt.

Vad gör man då? Ingenting. Konstruktivt? Knappast, men vafan det är ju ändå semester. Skolan tar vid om någon vecka och då vore det skönt att ha ett nytt liv här nere. Ett nytt boende. En ny dygnsrytm. En ny kosthållning. En ny termin.

Det ska bli fint.

Jag måste kravla mig ut från den här tjocka dimman, snarast.

Medellín, 2007's Blow?

Jag älskar filmen Blow. Det vita guldet som ofta florerar bland det rika folket i byn. Tragiskt men vackert.

Hur som helst, kollat ikapp Entourage, som verkar ha bättrat på sig till denna fjärde säsong, och ser då att Medellín är klappad och klar. Undrar om den någonsin kommer komma på riktigt. Hade vart cool. Eller?

Väl rutet broder, Florens, 2005

Charles De Gaulle, 10:20

Sitter och väntar på att få boarda mitt plan. Jag tror att det ska bli möjligt inom en timme, men man vet ju aldrig. Sitter bredvid en gubbe i kostym som febrilt klickar bort popups från hans maffiga 17"-dator. Den är bärbar, jo - honestly. Jag undrar vad han har surfat på under hans weekend i ett hotellrum på Hilton et al. Han verkar vara en sån där businessman som lämnar barn, familj och vänner hemma en weekend för att dra till Paris och hetsknulla med prostituerade, men i sista sekund ångrar sig och spenderar tiden med PPV-porr och lite hederlig internetporr. Jag tycker nästan lite synd om honom, tittar mot honom och ler. Gud vad obehagligt tänker jag direkt och vänder mig mot min skärm igen.

Jag läser mina vänners bloggar, eller well, jag försöker. Dom skiter totalt i att uppdatera. Jag vet hur det är, jag gör det ibland också - men jag gör mitt bästa.

Jag ser hur plan efter plan har landat här i Paris och hundratals människor ersätter mig. Jag är obefintlig i Paris, jag är ingen, men jag tycker det är skönt. Jag är gärna lite anonym trots att jag promenerar Rue de Whatever i lila jeans och gul windjacka. Det låter skevt, men det är sant. Det passar bra ihop med min tankegång om att jag blir fulare och fulare för varje år som går. När jag var liten var jag söt. Jag var med i H&M-katalogen. Där får bara söta kids vara med. Sen under mellanstadiet var jag faktiskt, vad jag har smygläst, på minst 80% av tjejernas top-5 listor. Där får också bara söta kids vara med. I högstadiet såg jag rätt anständig ut, så länge jag kapade av moppemuschen. För två år sen i Paris blev jag förfrågan om att modella lite, men nu - icke. Ingen tittade på mig, jag byts ut av 300 människor som om ingenting har hänt. Men jag är okej med det. Jag har funnit mig i att om 3 år kommer jag aldrig mer få ha sex eller känna mig söt. Då ska jag ändra beskrivningen här på bloggen.

Skenade iväg lite, det var länge sen faktiskt. Skönt att bara tömma huvudet, speciellt innan flygningen. 12.5 timmar till Malaysia och K-L, ett jävla helvete. Jag har dessutom bara rökt en enda cigarett idag. Det var en Vouge. Hittar inga rökrutor vid min gate och är för röksugen och irriterad för att leta runt efter en.

Nu ska jag gräva in mig i något hörn och läsa lite i min bok om Pete Doherty, vilken kille. Wow. Verkligen. Han lever verkligen ut. Jag läser om det. Tragik.

Hej då Paris, det var trevligt

Ja, så sitter man på ett fik och skriver sin förmodligen sista blogpost från Paris, för den här gången. Efter en dryg vecka fylld av shopping, festande, turistande och mycket promenader så flyger jag hem imorgon. Hem till Perth. Ser fram emot det, faktiskt. Ska bli roligt att se alla ansikten igen, jag har nästan glömt bort dom.

Kan alla göra mig en tjänst och påminna Sam om att han ska hämta mig runt 15 på flygplatsen. 0420599022 når ni honom på.

Tack.

Imorgon ska jag försöka summera ihop hur min trip till Europa kändes. Det har faktiskt varit mycket upp och ner och jag har ju tid att reflektera på flygplanet till K-L.

Nu bjuder jag bara på två foton. Ett från London och ett från Paris. Ett Paris jag definitivt kommer besöka igen, förhoppningsvist även bosätta mig i någon vacker dag. Oui.

Turister, men inga vanliga turister

Står i Saint-Michel och väntar på tåget till Versailles, ska bli intressant. Mest intressant är dock Knatte, Fnatte & Tjatte som jag åker med. En kamera dök upp och resultatet av det var fotande nere i en tunnel på både fötter och sunkiga tåg. Medan andra turister sparar minneskorten till pompösa byggnader och ljuvliga landskap så slösar mina vänner bort dom snabbt på röda skor och smutsiga tåg.

Det är underbart.

Något Versailles senare också var - underbart. Men med våra minimala kunskaper och färdigheter inom det klassiska turistandet så blev det en liten flopp till slut. Stora och imponerande byggnader i all ära; men att ha 23-års gräns för att hyar golfbil eller att betala 10 Euro för att varken gå in i eller hitta en byggnad känns ju onekligen lite beight.

Efter Versailles blev det dock annat, saker vi kan. Festande runt Oberkampf. Öl efter öl rann fint ner för halsen och hjärnan undrade vart vinet tog vägen - det kom. Klockan slog två timmar efter midnatt och barerna stängde sakta men säkert, men inte vi. Vi lyckades hitta tre Paris-fjortisar (!) som vi sedan spenderade kvällen med på en mindre agnenäm klubb. Kul var det och lite underbara substanser fixades för att senare avnjutas på Saint Marie.

Idag? Well, shopping, stora byggnader, tunnelbana och ny American Apparel-tröja som bästa klädesplagg på Paris gator.

Paris? Oui!

Nu är jag äntligen i Paris, ljuvligt.

London var grymt, men smutsigt.

Har lite bråttom just nu så blir väll en rätt tråkig update. Varför skriver jag överhuvudtaget då? Well, jag lever.

Nu vet ni.

Ska skriva lite blogs på rummet från och med nu så att jag inte bara hetsar ihop dom här på restaurangen.

Puss.

Carnaby Street, London

London, alltid detta London

Hur är London fick jag en fråga igår. Well, det är väll som vanligt. Smutsigt, äckligt, överskattat, hetsigt och alldeles alldeles underbart. Har varit lite strul med Blogger dom senaste dagarna så jag har inte kunnat skriva om detta smutsiga London.

Det är ljuvligt.

Men mer om London senare, troligen. Jag har ju vart i Stockholm också. Det var la sisådär. Många toppar, men många dalar i en oviss slentrian också.

Well, Stockholm;

• Powerlatte? Check.
• Sex? Check.
• Carl och Desi? Check.
• Trevliga middagar? Check.
• Accelerator? Miss.
• Camilla? Check.
• Karin och CJ? Miss.
• Shopping? Check.
• Trädgården? Check.
• Bakis? Check.

Ja, det gick relativt bra i Stockholm med andra ord. Imorgon bär det av till Paris och nya äventyr. Får se hurvida vi kommer ha internet där.

Aldrig mer Skavsta

Misär. Jag och Sulle sitter fast i Nyköping, hur jävla illa kan det bli. Eller jo, vi sitter fast på Skavsta en bit utanför Nyköping - jippi. Efter dryga 6 timmars rökande, kaffedrickande och kortspel så återstår bara drygt 5 timmar innan planet lyfter.

Just det, vi ska till London.

Hur jävla svårt kan det vara.

Uppgivna så fick vi en snilleblixt till slut, istället för att partaja på 200:- frallor med gammal ost så ska Micky Dee's beställas hit via American Express - tack för grym service. Kanske man piggnar till lite.

Förövrigt är det bara bönder och folk från Estland (Ester? Är inte det ett namn?) här. Jag hoppas nästan på attentat gentemot det här flygfältet, efter vi lämnat så klart, men det vill man ju inte säga högt. Så jag skriver det istället.

Enjoy the Skavsta side of life.

Fuck

Fuck Skavsta.

Fuck Ryan Air.

Fuck gnälliga bondekärringar.

Fuck allt.

Barnens födelsedag?

Vad händer om man glömmer sitt barns födelsedag? Får man en lapp som förälder med viktiga datum? Student, födelsedag, namsdag, etc?

Jag blev orolig igår. Vad händer egentligen om man glömmer sitt barns födelsedag?

Carl och Desi

Vilka lirare, underbara. Hade trevlig liten middag hos mig igår innan vi gick till Mattias för lite vin och tjöt. Sedan bar det av till underbara Stureplan och Stureute. Efter knuffandes och tjippandes efter andan i 20 minuter gav vi upp och Trädgården väntade. Där visade Desi sina grymma kunskaper som wingman, vare sig man ville eller inte lobbade hon upp läge på läge. Ljuvligt, men skevt.

Sista kvällen på två år (kanske forever, nej?) med dom. Tråkigt.

Idag ska jag på Accelerator och se bla Jamie T, synd att man är rätt död efter en hetsig kväll, men jag ska nog hinna tända till. Karin och CJ ska träffas där, blir trevligt - var ett tag sen. Vi får la se om deras wingman-kunskaper är lika välpolerade som Desis.

Carl och Desi - puss.

Gräset på andra sidan

Hur kommer det sig att jag aldrig kan bli nöjd. Efter ett halvår i Perth och timmar av drömmandes om ett soligt, shoppingfyllt och ljuvligt Stockholm så satte jag mig äntligen på planet som skulle ta mig hit. Väl framme så tog det ungefär sju, åtta på sin höjd, timmar innan jag tröttnade. Stockholm, vilket jälva skämt. Goda vänner och trevligt sällskap i all ära, men resten - vad fan har hänt? Det är ingen magi längre.

Det är bättre att längta än att ha?

Jotack. Jag längtar tills jag flyger ifrån Stockholm, det här var ingenting för mig, so far. Det kan ju bli bättre. På Torsdag lyfter jag igen för att bekanta mig ytterligare med Londons gator, det ska bli riktigt roligt. Jag längtar men ser inte hur det kan vara bättre än att faktiskt ha Londons underbara gator nedaför lägenheten. Väl i London kommer jag antagligen längta till Rue de Whatever i Paris - som är nästa stopp innan jag åker hem till Perth.

Varför blir jag inte nöjd? Är det mina förväntningar som är för höga eller är det faktiskt städerna (i det här fallet) som uppenbarligen inte håller måtten?

Det tåls att tänkas på. Ikväll ska jag kanske och förhoppningsvist äta middag med Carl, kanske Desi också - Kungsholmen kanske? Det vore gott.

Sömntuta

Klockan är 08:06 och Martin har redan bäddat ner sig i min soffa, ljuvligt men svagt.

Så var första utekvällen i Stockholm avklarad också - jetlag vs. bakfylla, hmm.

Ljuvligt, som man säger i Scarborough

Ligger i min säng på Kungsholmen och njuter faktiskt, njuter med en konstig känsla i kroppen. Jag vet inte riktigt om det är det här, blåa bussar, fik, Sturegallerian och Ramlösa, som är mitt hem eller om mitt hem faktiskt väntar på mig down under. Riktig konstig känsla. Jag promenerade stan idag med Sulle och Martin - jag kände mig inte riktigt hemma.

Bilarna körde på fel sida av vägen, SL tog inte kontanter, Filippa K hade ett smalt utbud och folk sa inte tack till busschauffören, är det verkligen så det ska vara hemma?

Anyway, det blir säkerligen bättre allt eftersom. Jag kommer nog passa in till slut. Powerlattes - oh yeah. Eller ja, jag åker ju till London och Paris snart, Stockholm måste läras kännas snabbt om det ska ta första platsen i kampen om staden jag bor i. Men efter resandet jorden över lagt sig så bör även jag hitta snabbaste vägen från NK plan 2 till Filippa K på Biblioteksgatan igen.

Well, jag är full av intryck just nu och det är svårt att pressa ut allt i ett enda inlägg. Det kommer nog flöda in lite funderingar om det ena och det andra titt som tätt nu.

The end of an era

Ja, så nu var nya versionen av It's A Random Life här. Det är hippt. Som fan.

Imorgon lämnar jag Perth och Australien för att flyga hem till Sverige i någon vecka, ett Stockholm som följs upp med shopping och avslappning i både London och Paris - ljuvligt. Det känns som att det var flera år sedan jag faktiskt shoppade, se vad Perth kan göra med en.

Filippa K - jag kommer nu.

Det är slutet på en era inom fotbollsvärlden just nu också. Idolen, förebilden och stjärnan Henry ska lämna Emirates och Arsenal för att söka lyckan i soliga och drogliberala Barcelona dom närmsta fyra åren.

Lova oss Torres, lova!

Mina iPod's är på laddning just nu, likaså PSP't och allt annat som behöver laddas. Jag har två böcker, en om Peter Doherty och en om American Psycho. Jag får förmodligen en dosa låtsascigaretter av en housemate och jag har två stycken Vicks att piffa till näsan med.

Vad saknas mina vänner?