Ljuvligt, som man säger i Scarborough

Ligger i min säng på Kungsholmen och njuter faktiskt, njuter med en konstig känsla i kroppen. Jag vet inte riktigt om det är det här, blåa bussar, fik, Sturegallerian och Ramlösa, som är mitt hem eller om mitt hem faktiskt väntar på mig down under. Riktig konstig känsla. Jag promenerade stan idag med Sulle och Martin - jag kände mig inte riktigt hemma.

Bilarna körde på fel sida av vägen, SL tog inte kontanter, Filippa K hade ett smalt utbud och folk sa inte tack till busschauffören, är det verkligen så det ska vara hemma?

Anyway, det blir säkerligen bättre allt eftersom. Jag kommer nog passa in till slut. Powerlattes - oh yeah. Eller ja, jag åker ju till London och Paris snart, Stockholm måste läras kännas snabbt om det ska ta första platsen i kampen om staden jag bor i. Men efter resandet jorden över lagt sig så bör även jag hitta snabbaste vägen från NK plan 2 till Filippa K på Biblioteksgatan igen.

Well, jag är full av intryck just nu och det är svårt att pressa ut allt i ett enda inlägg. Det kommer nog flöda in lite funderingar om det ena och det andra titt som tätt nu.