Otaktiskt

God morgon, fixat min dygnsrytm nu - finally! Nu gäller det bara att få upp Martin vid 11 så man har lite sällskap inne i mänskobyn senare.

Bläddrade igenom lite foton på Stureplan och hakade upp mig lite på Kristoffer Lundström. Om man går på premiären av Spöket Laban så bör man ju tänka på vissa saker. En grej kan ju vara att ta med sig ett barn av något slag. En son, dotter, systerson, någon från det lokala dagiset eller grannens barn. Att gå på biopremiär av en barnfilm utan barn är lite obehagligt.

Om man nu går utan ett barn, om man prompt måste så kan man ju innan man glider hemifrån ta en sista titt i spegeln. Fixa håret och raka sig - speciellt raka sig är ju alltid två höjdare för att slippa den där extra sköna serialkiller-looken.

Men vem är jag att döma Kristoffer Lundström, han är säkert jättetrevlig. Bara man tar ett steg i taget.



Vad försöker han dölja med programmet för kvällen? Nä nu ska jag ge upp.