Veckans Why?

Jag brukar säga att vem är jag att säga si eller så om andra trots att jag självklart säger si eller så ändå. Men ibland undrar man faktiskt hur vissa personer tänkte i just ett ögonblick. Andreas tankegångar i den här situationen är jag mycket nyfiken på.


Hur gick det egentligen till i Andreas hjärna på Sturecompagniet när han helt plötsligt drog upp handen bakom kompisens huvud för att göra dom gamla 'kaninöronen'? Inte nog med att hela grejen är väldigt '99 så att säga, så förstörs ju hela posen han byggt upp. Andreas har ju verkligen jobbat upp sin pose hemma och ska äntligen få utöva den när en fotograf, för första gången, lägger märke till han - men han blev för ivrig.

Kom igen nu Andreas. Bär upp posen nu. Du är coola killen! Precis som vi har övat. Men. Fan. Tänk om den inte håller? Jojo - Slick Rick inga problem. Fan! Kanske ska spexa till det lite för säkerhetens skull? Hmm. Ja! Kaninöronen! Haha Andreas you are the man!

Någonting sådant kanske flöt omkring i hans huvud sekunden innan fotot klickades. Man ser ju att han faktiskt försöker hålla sig lite för skratt. Han är lycklig. Han har lyckats. Han mår bra, vilket i sig är ljuvligt, men 'kaninöron', 2006, nej Andreas. Nej. Nu kanske han inte får ett sådant här moment igen. Han tappade bollen - helvete!

Andreas, hör av dig om du råkar se det här, är mycket nyfiken på vad som egentligen hände. På riktigt.